I går så var jag bara hemma och till mamma en sväng innan det blev dags för att smida om till svart skjorta och svarta byxer och åka till Göranssons arena för jobb! Jag jobbade till 21:00 sen gick jag hem till Tanja och mös med henne och barnen, sov kvar där sen hämtade mamma mig imorse, stackars mamma var till tandläkaren innan hon hämtade mig och lagade en tand och drog ut en annan så hon hade bedövning i hela mun. <3 Vi åkte in till Niklas på färghuset och tog en kaffe innan vi åkte hem till Årsunda.
När jag kom hem så sken solen så vackert så jag tog kameran och alla 5 hundarna ut på 1 timmes promenad, härligt var det!
Är det bara jag som känner att jag försöker göra allt rätt och försöker ändra på mig för att det ska bli bättre? Jag tror att vi alla gör det men hur kommer det sig att det ändå blir så fel och så många missförstånd..
Varför måste vi människor prata olika språk och tänka och göra olika?
Det kan vara bra ibland men många gånger så ställer till saker och ting och allt blir fel...
Det är så frustrerande, det känns som att man aldrig kommer någonstans fast man ser den där bilden framför sig om hur man vill att det ska vara och hur det kunde och borde vara.
Tyvärr så tar styrkan och orken slut vilket man inte vill men när man kämpar och inte kommer någon vart så blir det tyvärr så.
Jag önskar att jag kunde veta om hur det ska eller borde vara så man bara kunde släppa taget och vandra vidare mot rätt riktning men nu så vet man ju inte, det är något vi alla önskar tror jag.
Hur gör man när hjärnan och hjärtat säger olika, vilket ska man lyssna på och följa?
Eller ska man välja att lyssna på båda två? men hur blir det då i slut ändan?
Ja många frågor finns det och vissa kanske jag får svar på i slut ändan och vissa kanske aldrig.
Det finns människor som tyvärr inte får vara med sin älskade pga av att den andra kanske har vandrat över på andra sidan allt för tidigt, men som skulle göra vad som helst för att få sin älskade tillbaka.
Det är det som gör mig arg och ledsen då man har en person som man älskar och den säger att den gör detsamma men ändå inte kämpar för en eller tillsammans eller är tacksam för det man har eller det man så lätt kan få och tar vara på den tiden man får med varandra för det är inget man kan räkna med eftersom att varje dag kan vara ens sista.
Jag vill kämpa för oss men jag kan inte göra det ensam så du måste möta mig halvvägs och om det då inte fungerar så kan man leva med ett gott samvete för då vet man att man har gjort allt för att få vara med varandra och för att försöka få en kärleksfull och trygg framtid.
P.S
I Love You
